Grand Chaplains sida

Predikan Kristi förklarings dag

Kristi förklarings dag. https://svenskahogtider.com/

-         Halleluja! Nu har jag det! Heureka!                          Jag har lösningen! Bitarna har fallit på plats. Nu ser jag klart!

Så kan vi uttrycka oss vid de tillfällen när vi upplever att förklaringens ljus lyser över oss. Dessa tillfällen är viktiga att vårda och ta vara på. För de stunderna kan vägleda oss. Men liksom alla andliga uppenbarelser och andra idéer som kommer till oss så måste de granskas och med noggrannhet värderas.

Jag kan ibland vakna på natten med en oerhört god idé om en lösning på ett problem jag grunnat på. Där och då på natten är jag övertygad om att jag löst problemet och hittat den optimala lösningen. Så jag skriver ner idén på ett papper, lägger mig ner och somnar om.

På morgonen i dagsljuset så läser jag mina nattliga anteckningar. Då kan det hända att de fortfarande är utmärkta idéer och lösningar på problemen. Men det kan också hända att det bara är att kasta pappret med anteckningarna för det är verkligen bara skräp. Kanske har ni varit med om liknande erfarenheter och kan ni känna igen detta fenomen från era liv?

Så låt oss nu med detta sagt vända oss till bibeltexterna och se vad som händer där.

Aaron och Hur håller upp Moses hands - Wikimedia Commons

I den gammaltestamentliga texten har Mose, som ledare för folket, utsett Aron och Hur att sköta den dagliga ruljangsen, medan han förbereder sig för en paus. Mose ska dra sig undan och klättra upp för berget för att umgås enskilt med Gud. Kanske som vi idag skulle kalla ta ett break och åka på retreat.

Mose klättrar upp för berget. Berget täcks av moln i 6 dagar och inget händer och inget händer. Men på sjunde dagen börjar Gud tala till Mose. De umgås och pratar med varandra. Sedan efter 40 dagar kommer Mose ner från berget igen med nya perspektiv.

Matteus 17 - https://ditatdeus.se/

I evangelietexten och episteltexten berörs samma händelse. När Jesus klättrar upp på berget följer några av lärjungarna med. Uppe på berget uppenbaras för dem Mose och Elia tillsammans med Jesus. Ett samtal förs mellan Jesus, Mose och Elia. Allt förklaras för lärjungarna. De förstår hur sambanden mellan Mose, Elia och Jesus hänger ihop. De hör också hur en röst från himlen säger:

”Detta är min älskade son, min utvalde. Lyssna till honom.” Orden hördes tidigare i samband med Jesu dop i Jordan, men utan tillägget lyssna till honom.

Lärjungarna vill genast manifestera detta med att bygga hyddor. De ville ha hyddor som minnesplatsen att återvända till. Men det var inte det som var grejen.

Grejen var att följa med Jesus och lyssna till honom och lära av honom. För att sedan gå ut och förkunna för världen vad Jesus sagt och gjort. Upplevelsen var till för att ge kraft och inspirera till att sprida budskapet vidare, inte till att bygga ett museum.

Grejen för oss är att vara delaktiga i mötet med Gud och de andra. I mötet är det som Gud blir tydlig och framträder. I relationen mellan Jesus, Mose, Elia och lärjungarna är det som Guds ljus framträder.

En gång när jag pilgrimsvandrade från Oslo till Trondheim i 42 dagar. Då var det så här: Jag vandrade och vandrade, och funderade och tänkte. Sedan efter kanske 20 eller 30 dagar eller så, var det som om jag kom till en platå eller en stiltje. Då tänkte jag om mig själv: Jaha, då var jag inte djupare än så här, då var jag inte frommare eller andligare än så här.

Det kändes som om jag nådde botten. När jag uttalat de orden för mig själv, så var det som om Gud kom nära och öppnade en dörr eller en hemlig lucka på botten i mitt hjärta.

Då fick jag kliva in i en ny värld. En värld där jag fick återuppleva min barndomstid och ungdomstid igen, men denna gång tillsammans med Gud. Med Guds ljus och blick fick jag se på mig själv och mina erfarenheter. Det var ett förklarande ljus som förändrade mig och mycket av min syn på mitt liv. Jag kunde bearbeta mina tidigare sår och skav. Kanske har du också sådana här upplevelser? Upplevelser av att möta Gud och se på ditt liv med Guds blick?

Gutenbergs Bibel - Wikipedia

Det är i relationen mellan oss, bibelns texter och våra böner som Guds ljus tränger fram och lyser över oss. Det är i själva nuet som det händer. Gud framträder för oss. Dessa tillfällen behöver vi bevara och minnas. Som i mitt exempel så kom Gud till mig på vandringen och visade sig för mig i nuet. Sedan ledde Gud mig in i minnenas trädgård för att helas. Så i nuet granskades och bearbetades min historia under Guds ledning. Detta möte med Gud hjälpte mig att bättre stå till tjänst för min nästa och mindre kretsa kring mina sår och skav.

Våra andliga upplevelser och möten med Gud och varandra ger oss kraft och inspiration. De får vi för att leva av, men inte för att bygga museum över.

Vi är kallade till att gå ut i världen och tala med människorna som är runt om oss.
Vårt uppdrag är att fortsätta i Jesu anda:
att upprätta och befria människor från skam och skuld.
Vårt uppdrag är att söka vandra försoningens väg.
Att där konflikt och sårighet råder söka frid och läkedom.
Vårt uppdrag är att verka för att vår jords sår helas och att vi alla tillsammans kan få leva. Vårt uppdrag är att jobba mot klimatförändringar och återställa jordens ekosystem.

Vi får kraft av Gud för att vi ska kunna bära, hjälpa och stötta varandra. Vi behöver fira de fester som är möjliga och hylla de goda gärningar som görs runt omkring oss.

Vi behöver sätta stopp för onda tankar och handlingar som vi själva eller våra medmänniskor frestas att utföra. Till allt detta behöver vi ta hjälp av Guds förklarande ljus som hjälper oss att se klart vad som är vad.

Vi behöver läsa bibeln för att få syn på Guds ord, vi behöver församlingens stöd i bön och gemenskap.

Vi behöver nattvarden och dopet som synliga konkreta tecken på Guds kärlek till oss. Då när allt detta samverkar kan vi se Gud förhärligad ibland oss. Amen.

Jonas Bodin Grand Chalain GP Sweden


 Den Helige Johannes Döparens dag

Jonas är ditt namn.
Så sa mina föräldrar till mig strax efter att jag föddes. Jag döptes några månader senare och mitt namn blev min identitet. Mitt namn har format mig och speglat mig och blivit en del av mig.  När jag växte upp kunde jag ibland på födelsedagar och namnsdagar få kort där mitt namn stod. På kortet stod en förklaring till vad mitt namn betyder.

https://www.churchofjesuschrist.org/

Jag har blivit diakon och i mitt diakonlöfte lovar jag att verka för fred och frihet för alla människor. Mitt diakonsmycke innehåller också en duva! Hur var det då för Johannes som denna dag ägnas åt?  

På namnförklarande sidor står:
Johannes, mansnamn av hebreiska hebreiskt ursprung med betydelsen "Gud har förbarmat sig" eller "Gud är nådig".

Johannes föräldrar Sakarias och Elisabeth var till åren komna och hade inte fått några barn. De längtade efter barn och bad intensivt om detta.
Johannes blir för Elisabeth och Sakarias tecknet på att Gud har förbarmat sig över dem och visat dem nåd.
Namnet ger också Johannes en inriktning i livet. Han ska förkunna om Guds nåd och förbarmande för människorna. Han ska bli en profet i Elias efterföljd och anda. Han ska få många i Israel att vända tillbaka till Gud och ge många ohörsamma ett rättfärdigt sinne.
Vad innebar det för Johannes, prästsonen, att bära detta namn med den innebörden?  Vi vet inte hur det formade honom under hans uppväxt, för det står inget om det i bibeln. Men vi vet möter honom i trettioårsåldern i bibeln. Då är han en fullfjädrad profet som predikar och förkunnar.  Han är som en moralisk kompass som hela tiden pekar åt samma håll, mot det rätta och rättfärdiga. 

Han predikar om Guds nåd och förbarmande och uppmanar alla till omvändelse. Han kritiserar makthavare och går till rätta med tullindrivare, soldater och vanliga människor. Han talar rakt och tydligt till var och en och uppmanar dem till att vända om och göra det rätta, som de vet att de borde göra. Han begär av dem alla och oss alla att inte kompromissa med vare sig rätten och rättvisan. Oavsett anledning: politik eller personliga fördelar. Hela hans liv och gärning förkunnar om Guds nåd och förbarmande. 

Johannes viker inte av från sin väg som förkunnare oavsett vad som händer honom. Vi vet att han slutar sitt liv i fängelse för att ha kommit i clinch med Herodes. Han blir avrättad genom halshuggning.

Så vad kan vi lära oss av Johannes i vår tid? Hur kan vi ta Johannes som förebild?Vi har alla våra egna namn med dess särskilda betydelse. Kanske det är så att ditt namn och dess betydelse påverkat dig eller kanske inte. Oavsett så har vi var och en vår särskilda personlighet och kallelse.Vi är alla kallade att vara Guds barn och verka för att Guds rike förverkligas på jorden på det sätt som är möjligt just nu, där just vi är.Vi lever i Sverige där vi nu har en politisk kris. Denna kommer delvis av att politikerna har svårt att komma överens och ödmjuka sig inför varandra.Vi lever i en värld där olika auktoritära makter stärker sitt inflytande över världspolitiken. Det finns ledare i många länder som själva vill styra och ställa, utan granskning eller ifrågasättande från utomstående.Vi lever i en värld som står inför den största miljö- och klimatkrisen i människans historia. Människor flyr från översvämningar och torka, från svält och krig. Det finns risk för att vi utplånar oss själva och hela jorden om vi som mänsklighet inte börjar göra radikalt annorlunda i närtid. Alla dessa problem jag nämnt hänger ihop. De har alla att göra med människor som gör fel saker. Dessa problem behöver lösas. Jag tror vi behöver lära oss från Johannes att vara envisa med att förkunna vad som är rätt och vad som leder till rättvisa. Så att vi och våra ledare och alla som har makt att bestämma i stort och smått tar beslut som leder oss i rätt riktning.

Vi behöver göra det som är rätt.

Men vad är då det rätta?
I Jeremia 22:3 kan vi läsa: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats!

Budskapet från Jeremia, Johannes och Gud är samstämmigt: Handla rättvist och rättfärdigt och omvänd dig när det blivit fel, för Gud är nådig och förbarmar sig.

Jag säger: Gör allt i enlighet med vad du vet är rätt, så långt det kommer an på dig. När det blir fel trots allt, så vänd om och gör bättring. Jag vill avsluta med att be dagens bön:

Gud, sänd oss profeter som likt Johannes skärper vår blick för den som lider nöd och upptänder vår vrede över orättfärdighet och hyckleri. Väck vår längtan efter honom som kommer, Jesus Kristus. Amen.


Trefaldighetstid

På våren strax innan skolavslutningen firar vi i Vallentuna församling varje år en stor fest för alla jubilarer som fyllt 80, 85, 90, 95 och därutöver. Det är en stor fest som firas med pompa och ståt. Men detta år hindrar pandemin oss från att träffas fysiskt och fira. Hur ska vi göra istället, för fira vill vi. Vi bjuder in de som kan att komma och få hämta en vacker blomma som en uppvaktning. Till de som av olika skäl inte kan komma söker vi upp och överlämnar blomman istället. Kanske kan detta vara en försmak av den himmelska bröllopsfest som Jesus i evangelietexten talar om?

I Lukasevangeliets text är Jesus är på middag hos en farisé i stora rådet, dvs en skriftlärd, högt ansedd person i samhället. Gästerna är noga med vett och etikett och känner noga till det politiskt korrekta som gäller för dagen. Jesus har just botat en man som led av vatten i kroppen och ställt frågor till de församlade om det är tillåtet att bota sjuka på sabbaten. Denna fråga verkar vara ett politiskt/religiöst hett ämne och ingen vågar yppa sin åsikt. Jesus har också sett hur de som kommit på middagen har ”tävlat” om att få de bästa platserna runt bordet. De har försökt att på olika sätt tillskansa sig de bästa platserna. Jesus har sett detta beteende och förstår att dessa människor på olika sätt brottas med och strävar efter de yttre kännetecknen på framgång. Det är viktigt att se bra ut och vara så nära centrum som möjligt.

https://wol.jw.org/sv

Det är i denna kontext som Jesus berättar liknelsen om bröllopsfesten dit de som först är bjudna tackar nej till sina platser. De tackar nej av uppenbara svepskäl som på olika sätt förolämpar bröllopsvärden. De första inbjudna gästerna anser sig vara för mer än bröllopsvärden. Kanske för att de anser att bröllopsvärden inte är värdig deras närvaro.

De personer som bröllopsvärden är bestämd på att det ska bli bröllop och att huset ska vara fullt med gäster. Jesus berättar hur olika personer bjuds in och förbereds för bröllopsfest. De personer som bjuds in är alla på olika sätt smutsiga, dammiga och ofärdiga. De är inte redo för bröllopsfesten, men blir ändå inbjudna. De som kommer till festen kommer hastigt, de liksom släpper allt vad de har för händerna och går till festen. De har inte ens haft tid att tvätta sig eller byta om. Men bröllopsvärden har tänkt på det. Bröllopsvärden tvättar de smutsiga och klär dem i nya fina kläder. Tyget är gjort av de heligas rättfärdiga handlingar. Sedan kan festen börja.

Jag tror att denna fest är himmelrikets närvaro i vår värld. Vi är alla inbjudna att vara gäster. Vi kommer som de vi är och vi kläds i nya rena fina kläder. Dessa kläder är gjorda av de goda gärningar som gjorts av människor av god vilja (de heliga). Dessa nya plagg får vi ta på oss efter att vi tvättat oss rena. De skyler våra brister och tillkortakommanden och upprättar vår värdighet, så att vi med raka ryggar och frimodighet delta i festen till brudparets ära.

Vi är kallade att tjäna varandra och vår nästa. Vårt ansvar är att hjälpa och stödja vår nästa.

 

Men vem är min nästa? Min nästa är tiggaren på utanför mataffären, barnen som går till skolan utanför mitt hus, de människor som jag delar luft med i kollektivtrafiken. De vänner och släktingar som finns i min närhet och som jag är sammanbunden med på olika sätt. De arbetskamrater som jag jobbar med. De städare som städar min trappuppgång, de arbetare som skaffat fram alla prylar jag använder varje dag. Det är många människor som är min nästa. Dessutom, om jag reser på semester utanför mitt hem, får jag ännu fler som är min nästa. De som jag möter och som jag är sammanbunden med på något sätt är min nästa. .

https://www.mises.se/2015/

Hur kan vi leva tillsammans, så att både du, jag och vår nästa får leva?

Vi är alla kallade till Guds rike. Låt oss skapa det redan här och nu. Låt oss ivrigt sträcka oss efter himlens frukter och himlens skatter redan idag och inte vänta på det tills efter döden. För paradoxalt nog, så skapas himlens skatter redan här och nu när vi bjuder den fattige, sjuke och svage på fest trots att de inte kan bjuda tillbaka. Så låt oss njuta av varandras sällskap och uppskatta varandra för de som vi är. Låt oss träda in i den himmelska bröllopsfesten redan här på jorden och leva i gemenskap och kärlek med varandra. För Gud skapar världen och upprätthåller livet dag för dag. I varje ny stund skapar Gud nytt liv och nya möjligheter.

Jonas Bodin, Grand Chaplain


Himmelsfärd

Jag har i tre års tid levt och verkat på platsen där Elia enligt traditionen togs upp till himlen i en vagn av eld. På platsen där Jesus döptes av Johannes. Med utsikt över det berg där Jesus enligt traditionen for upp till himlen från. Till denna plats vallfärdar folk från hela världen för att ta del av de bibliska berättelserna, för att döpas eller doppas i floden där Jesus döptes.

Jag vandrar fram över ökensanden. Solen bränner skoningslöst på mitt huvud. Jag känner hur det sticker i huden på mina bara armar, solens strålar är starka och heta. Jag längtar till skuggan under en buske eller ett träd. Runt omkring mig breder sanden ut sig och i horisonten reser sig bergen. Bakom mig ligger Jordanfloden med den omgivande grönskan. 

https://orientenresor.se

Där borta framför mig finns en liten sänka i landskapet, där reser sig vass och palmträd, vinden susar i vassen och det låter som om en mäktig flod drar fram där. När jag kommer närmare visar det sig att det bara är vassen som vajar i vinden och skaver mot sig själv. En bit bort ser jag hur virvelvindar snurrar sand, blad och annat boss upp i luften. Detta är platsen där Elia for upp till himlen i en vagn av eld, eller som ursprungsordet också betyder, i en virvelvind.

https://bjorkbloggen.com/

Elia tappar sin mantel i virvelvinden och den övertas av Elisha som också får fortsätta Elias uppdrag att profetera för Israels kung och folk. När Elisha ska korsa Jordanfloden slår han med manteln på vattnet. Det delar sig och han går liksom Mose och folket torrskodd över ett vatten. Symboliken är tydlig, här kommer en av Guds utvalda.

När jag läser texten om Elia som far upp till himlen och hör jag hur ett soundtrack börjar spela inom mig. Det är gospelklassikern ”Swing low sweet chariot, comin´ for to carry me home”. Sången har sin tillkomst på slavplantagerna i Amerika, ett mörkt och förtryckande kapitel i västvärldens koloniala historia. Det är en sång om hopp, om ett bättre liv på andra sidan döden. Kanske är det min längtan efter en coronafri framtid som väcker sången till liv idag? Kanske är det vad många av oss längtar till nu? Frihet från restriktionerna som begränsar oss?

Pandemin sätter våra gamla vanor ur spel och inget är som det brukar. Jag hör tröttheten och oron från många i min närhet i församlingen och utanför församlingen. Hur ska det bli och hur ska allt gå? Kommer vi att överleva denna pandemi? Företagen går i konkurs och arbetslösheten stiger. Vi vet inte hur framtiden ska gestalta sig och oron gnager i magen och klimatförändringar gör det hela etter värre.

Detta är nyttigt för oss skulle jag vilja säga. Inte att Corona och restriktioner ger oss lidande och elände. Men att vi får ruskas om och omvärdera vad som är viktigt för oss. Det kan leda till att vi reflekterar över hur vi egentligen vill leva våra liv. I dessa dagar växer längtan sig stark efter det vi saknar. När Jesus far upp till himlen på ett liknande sätt som Elia står lärjungarna kvar. De ruskas om och måste omvärdera vad som är deras uppgift.

Lärjungarna får i uppdrag att fortsätta predika och förkunna i samma anda som Jesus. Mönstret från Elia och Elisha går igen, lärjungarna får i uppdrag att fortsätta arbetet i föregångares anda, de är nu apostlar. Idag har uppdraget som apostlarna övertog från Jesus landat på oss som lever i Guds tjänst. Alla vi som döpts har blivit utvalda till att leva i enlighet med Guds vilja. Att se till att Guds rike med rätt och rättfärdighet förverkligas här på jorden. Att Guds barmhärtighet och mildhet gestaltas genom oss den tid vi har på jorden.

Hittills har vi som mänsklighet haft svårt att balansera makt och ansvar, vilket bland annat kan illustreras av slavhandel och klimatförstöring. Men vårt ansvar och uppdrag kvarstår. Så låt oss vända om och lyssna till Anden och till vår innersta längtan. De visar vägen.

Vad är det du längtar efter? Hur kan din innersta längtan uppfyllas, så att Guds rike samtidigt växer fram?

Jonas Bodin, Grand Chaplain


Påskens mysterium


Markusevangeliet 16:1-8

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

Betraktelse

Påsken är kyrkans viktigaste tid och kanske också livets viktigaste tid. Påskens budskap handlar om att ljuset vinner över mörkret, att livet vinner över döden och att tro, hopp och kärlek kommer att segra till sist trots allt.

Påskdramat börjar med att Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Folket jublar och viftar med palmblad. Det är en glädjens högtid då hoppet om en ny kung ska komma står i centrum. Men som vi alla har hört så förbyts glädjen i oro när Jesus förkunnar sitt budskap i templet och välter borden för månglarna och pengaväxlarna. Jesus vill att templet ska vara till för alla människors böner och inte vara blockerat med handel och pengaväxling. Templet ska vara ett bönens hus. Detta tillsammans med Jesu popularitet får maktens män att darra och bestämma sig för att röja honom ur vägen. De lyckas få honom fängslad och dömd till döden och avrättad. Korsfästelsen är det stora mörkret och punkten då allt ställs på sin spets. Allt hopp är mänskligt sett ute och smärtan och sorgen går hand i hand.
På tredje dagen går Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome till graven för att göra de sista förberedelserna. I mötet med trädgårdsmästaren sker vändningen. Helt plötsligt tänds i mörkret hoppets ljus. Detta är en omtumlande upplevelse.

Precis som i alla berättelser om profeter i den judiska traditionen, tvekar eller protesterar de nyutsedda profeterna att föra ut budskapet. Tänk bara på Jona som far åt andra hållet mot vart Gud kallat honom, eller Mose som hittar på alla möjliga ursäkter för att slippa sin kallelse. Kvinnorna är rädda och tysta och talar först inte med någon. Men de tar med sig lärjungarna till Galileen och möter där den uppståndne Jesus. Kvinnorna vid graven är de första vittnena till uppståndelsen och är inskrivna i bibeln med attribut som påvisar att de är profeter som pekar på Guds mäktiga verk.

Så låt oss som kvinnorna vid graven söka efter vägar till tron, hoppet och kärleken och möta den uppståndne Jesus också i våra liv och i vår vardag.
Vi ber med sinnesrobönen Gud i tider av ovisshet och utmaningar, ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.



Att fasta eller festa, det är frågan      Betraktelse i fastetid

I Lukasevangeliet 4 verserna 1-13 berättas om hur Jesus frestas i öknen.
Läs gärna kapitlet i Bibeln så får du hela texten. 

Jag klättrar upp för en ranglig trätrappa upp längs sandstensklippan. Jag lämnar den dammiga gröna vegetationen under mig och klättrar i solens obarmhärtiga strålar uppåt i värmen. Steg för steg kommer jag närmare klippans mitt. Snart är jag uppe på plattformen. Jag vänder mig om och tittar ut över Jordandalen, där floden meandrar sig fram mellan klipporna på ömse sidor av dalen. Dalen är som lägst där floden rinner fram och där är det grönt och frodigt.

  En bit från floden övergår grönskan i stora kullar av sand. Det ser ut som en sandstrand med sanddyner och kullar, fast i enormt förstorat format. Bortanför dessa kullar breder dadelpalms-odlingar ut sig och sedan ligger staden Jeriko vid bergets fot. Berget sträcker sig ända upp till himlen och på bergskammen anas olika byggnader och torn. Det är Olivbergets kam som jag ser.

www.hebe.se Dadelodling från Jeriko

Jag torkar svetten ur pannan och vänder mig om högst upp på plattformen. Jag ser en grotta öppna sig i klippväggen. Sidorna är av gråvit mjuk sandsten som lämnar vita dammiga spår på mina händer och kläder. Jag kliver in och det blir alldeles svart och svalt. Det tar en stund för ögonen att vänja sig vid mörkret. Sedan ser jag att grottan är som en liten, liten lägenhet. Jag kliver in i hallen som är precis så lång att jag kan ligga ner raklång. Till vänster finns ett extra rum. Längs sidan finns en lång ”bänk” karvad direkt ur väggen, det är som en säng. På väggarna ser jag små utkarvade nischer. De är nog till för ikoner eller ljus.

 Grottan förstår jag är en bönegrotta. Den är till för att dra sig tillbaka och reflektera över livet och söka Gud. Kanske var det en sådan grotta Jesus var 40 dagar i för att fasta och be innan djävulen kom och frestade honom.

Heliga Birgittas bönegrotta

Efter att Jesus döpts i Jordan och fått höra de underbara orden att han är älskad och utvald förs han av Anden ut i öknen för att sättas på prov/frestas av djävulen. Efter 40 dagars fasta blev han till slut hungrig. Då kommer djävulen fram till honom och frestar honom. ”Om du är Guds son så gör dessa stenar till bröd. Jesus svarar” Människan ska inte bara leva av bröd utan av varje ord som utgår från Guds mun”. 

Kanske skulle vi idag tänka så här:  -  Om Gud är god och allsmäktig, varför får människor svälta runt om i världen?

Varför ser vi som mänsklighet med all vår teknologi och kunskap inte till att mat transporteras till de som hungrar och svälter? Det finns mat i överflöd i alla våra butiker. Vi har kyltransporter som skickar mat tvärs över hela jorden, men av någon anledning inte till de som svälter.
Vad skulle du kunna göra i dina sammanhang för att ändra detta systemfel?

Min erfarenhet säger mig att det ibland är enklare att söka svaren på dessa djupa existentiella frågor när man avsätter tid för att tänka. Att dra sig undan från vardagens alla bestyr för en tid. Kanske behöver man som Jesus dra sig ut i öknen för att få tid för reflektion. Kanske är det så att man kan passa på att reflektera när förts ut i öknen? Kanske är pandemitid utmärkt tillfälle att ställa frågorna:
Ska vi festa medan andra har påtvingad fasta? Eller ska vi fasta så att andra kan festa?

Ta dig tid för att samtala med Gud om dina frågor.


Älskad och utvald!                            Betraktelse efter nyår 2021

Oh, så kallt, säger jag efter att ha stoppat ner fötterna i Jordanflodens vatten. Jag känner hur det kalla vattnet får fötterna att stelna till. Leran pressas sakta upp mellan tårna samtidigt som fötterna glider ner genom dyn mot den bärande bottnen. Jag håller nätt och jämt balansen på det slippriga underlaget. Bredvid mig kliver dopkandidaten ner i vattnet. Jag hör hur vattnets kyla pressar luften ur lungorna tillsammans med ett tjut. Nu står vi båda nere i vattnet. Vi hasar tillsammans ut i flodfåran. Vattnet kryper upp mot låren och närmar sig magen. Efter alla förberedelser är nu dopkandidaten redo och doppas ner helt under vattnet tre gånger. I Faderns, Sonens och Den Heliga Andens namn. Dopkandidaten kommer sedan frustande upp genom vattenytan. Då är det som om himlen öppnar sig och Guds röst hörs: ”Detta är min utvalde, detta är min älskade.” Sedan går vi hand i hand upp ur vattnet med grå kletig lera som inpackning runt fötter och underben. Plötsligt förstår jag Jesu ord i Johannesevangeliet ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade i övrigt är han ren.” Orden handlar i första hand om det konkreta tvättandet av lera från fötter. Vilket sedan går att överföra andligen, men Jesus talar i första hand konkret om lera och fötter.

Johannes valde att förkunna och döpa i närheten av den plats där Elia åtta hundra år tidigare for upp till himlen i en vagn av eld. Johannes stod och döpte i den naturliga pool som bildats där källflödets rena vatten mötte Jordanflodens smutsiga vatten. På denna plats döpte och förkunnade han omvändelse. Han uppmanade sina lyssnare att bära sådan frukt som hör till omvändelsen. Johannes var djupt förankrad i sin judiska tradition och doppade människor i reningssyfte. Det är en form av mikvebad, ett judiskt reningsbad som gör den badande andligt och rituellt ren. Johannes förnyade traditionen när han i samband med dopet även förkunnade syndernas förlåtelse.

I tre år har jag levt vid Jordanflodens strand på Jesu dopplats och fått förmånen att vara på en plats där himlen verkar öppna sig gång på gång. För mig är dopet ett tecken på att himmel och jord är förbundna med varandra. Det är som om himlen öppnar sig varje gång någon döps. Guds röst förkunnar att den döpta är älskad och utvald till att vara en del av himmelriket.

Denna dopplats betraktas som den lägsta platsen på jorden. Många gånger i Bibeln berättas om hur Gudsmöten sker högst upp på bergstoppar. Det gäller att klättra så högt upp som möjligt för att nå till himlen och där möta Gud. Men när Jesus döps sker det omvända. På den lägsta platsen är det som himlen öppnar sig och Gud kommer nära. I överförd mening innebär detta att Gud kommer nära även i våra lägsta stunder och tider i livet. Det är som om Gud går ner i dödsskuggans dal för att där möta oss och vandra med oss upp ur den. Hela Jesu undervisning tar sitt ursprung i de ord som uttalades i dopet ”älskad och utvald” och det är sedan som ett friskt livgivande källsprång genom Jesus möten med människorna.

Nu när jag är tillbaka i Sverige och jobbar i Vallentuna finns doperfarenheterna från Jordanfloden kvar inom mig. Orden ”Du är min älskade, Du är min utvalda” klingar fortfarande inom mig. Idag i Vallentuna (och kanske också i Sverige som helhet) är utmaningen att tala dopets ord ”Du är älskad, Du är utvald” till människor i vardagen. 

Många människor jag möter på pilgrimsvandringar, på öppna förskolan, i enskilda samtal och på många andra ställen behöver få höra dessa ord från Gud: Du är älskad. En ovillkorlig kärlek som accepterar dem som de är med både fel och brister, förtjänster och talanger. Men det verkar som om de jag möter har svårare att lyssna till att vara utvald. Kanske för att många olika försäljare av än det ena och än det andra säger ”Du har blivit utvald… köp detta, få rabatt på detta…” Men jag tror vi alla är utvalda till att lyssna efter och även höra Guds röst.

Vi, alla, är utvalda till att bära den frukt som hör dopet och omvändelsen till. Den frukt vi ska bära ger bland annat fred och frid, mod och tröst. När vi gör det är det som om himlen komma nära också där vi är. Hur kan vi bära himmelrikets frukter tillsammans?

Jonas Bodin, Grand Chaplain, OSMTH, Sverige


Guds rike är nära!         Betraktelse i advent  2020

 

 Guds rike är nära, säger Jesus. Pyttsan… säger jag. Jag ser ut över världen och känner hur det kniper till i magen. Ser jag åt öster och ser jag åt väster så ser jag hur molnen tornar upp sig och demokratier sätts ur spel. Ser jag åt norr och åt söder ser jag hur klimatförändringarna sätter jordens ekosystem ur spel. Världen står i brand, skogsbränder och krig föröder vår kära planet. Människor bryter upp från sina hem och flyr från översvämningar, hungersnöd och våld

Hemma i Vallentuna rullar vardagen på i sina makliga takt. Oro för hur räkningar ska kunna betalas i månadens slut gnager i mångas magar. Relationerna till de som bor under samma tak har satts på hårda provunder pandemin, många relationer är nu nötta och slitna. Oron för barnen pulserar i kroppen, då rapporter om droger och våld i skolorna duggar tätt. Till detta läggs klimatångest och oro för de nära och kära som man inte får umgås med. Mörker och oro täcker själens himmel och utsikterna för förändring är till synes små.

 Jesus sa: ”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden.”

 Dessa ord får mig att vakna till och börja se på världen med en annan blick. Visst finns det saker att oroa sig för och saker att ta tag i. Visst finns det mörka krafter som fördunklar. Men Guds rike är nära. Det är möjligt att nå. Det är inte kört. Låt oss ta fasta på spåren av ljus som vi kan se. Låt oss tala hoppets ord till varandra.

 I pandemins skugga har hjälpsamheten brett ut sig. I var och varannan trappuppgång står anslag som erbjuder hjälp att handla till de som inte kan. I pandemins skugga har människor börjat sträcka ut händer och hjälpa varandra på nya sätt. I pandemins skugga har många upptäckt vitsen av att minska restid till och från jobb. I pandemins skugga har klimatet fått vila och många smogbemängda städer har kunnat se solen på en blå himmel för första gången på många år.

 

När Jesus trängde sig ut genom Marias kropp och in i vår värld förändrades perspektiven. Modern och fadern fick stå vid sidan av och barnet blev i centrum. Änglar sjöng och jubel bröt ut i himlarymderna. Herdarna kom och upp-vaktade barnet. De vise männen kom och böjde knä inför barnet och gav Jesus gåvor i form av guld, rökelse och myrra. Guld var kapitalet som familjen kunde ta med sig på flykten bort från förföljelse. Rökelsen visade på de böner som omgav barnet och som bar kontakten mellan himmel och jord. Myrra som bot mot lidande, sjukdom och död.

 

Snart sätts julkrubbor upp i kyrkor och hem och påminner oss om att det värnlösa och sköra måste få vara i centrum för vår uppmärksamhet om julen och livet ska bli meningsfullt. Om Guds rike ska kunna komma oss nära.  Tänk om vi alla kunde leva med julkrubbornas budskap varje dag. Tänk om vi kan lära oss att ödmjuka oss inför livets mirakler och låta allt få landa på sina rätta platser.

  Låt oss ställa det sköra, behövande livet i centrum och böja knä inför det. När vi möts och visar den sköra sidan för varandra, då får vi förnyad kraft och styrka till att leva och hitta nya lösningar på livets dilemman. Så låt oss styrka varandra och skydda varandra mot det som gör ont och skadar oss. För tänk om de resurser vi har fått är till för att hjälpa varandra att leva. Inte för att vi ska samla skatter på hög. Jag möter på sinnesrogudstjänster de som slagit, misshandlat, ljugit och förstört för sina medmänniskor.
De har börjat erkänna sina felsteg och sökt hjälp. De har vänt om från mörkrets vägar och genom sina val visar de att Guds rike är nära. Låt oss hjälpas åt att vända våra sköra sidor mot varandra och mötas med varsamhet och ömhet. Oavsett om det sköra i vår närhet beror på alkoholmissbruk, droganvändande, ålder, psykisk ohälsa eller annat.

Om vi alla ser på livet utifrån julkrubbans perspektiv kanske vi vågar låta det sköra i livet få vara i centrum. Då kan vi tillsammans ställa oss som beskyddare och bärare av ljuset i vår tillvaro. Min bön är att julkrubbans mysterium ska få bli vår levda verklighet; att livets skörhet får finnas i vårt centrum och att vi får böja knä inför detta. När detta sker erfar jag att Guds rike är nära.

Jonas Bodin, Grand Chaplain, OSMTH, Sverige